Nu är det kraft och fart på vattnet. Egentligen gillar jag inte ens den här typen av bilder men eftersom jag ändå fotade så kan jag lika gärna visa dem.
Så känner jag idag och så känner jag ofta när det är fyllehögtider. Valborg har jag festat hårt under när jag var yngre och mitt festande då räcker nog för ett par livstider. I min ungdom tyckte jag att det var en praktisk högtid för även om jag söp ner mig helt på fm och hamnade i fyllecell så kom jag ut på kvällen och kunde fortsätta festa.
Jag fick ett varv i trädgården och kunde konstatera att rådjuren varit in i natt och ätit upp en sorts aklejor. Våra rådjur är finsmakare så det duger inte med vilken sort som helst. Efter det upptäckte jag att en våriris befann sig ovanför jorden. Kattjäveln hade varit in i natt och grävt och skitigt och då bökat upp en iris.
Egentligen borde jag nog ge upp mitt lottospelande för jag vinner i stort sett aldrig något. Att jag ändå fortsätter med det beror nog på att jag antingen är väldigt naiv eller för att det helt enkelt är det enda som skulle kunna göra min ekonomi bättre.
Jag ligger i sängen med huvudvärk och funderar lite. Varje gång någon känd person tar livet av sig blir det alltid stora rubriker om hur tragiskt det är. Och så synd det är att en talangfull person avslutar sitt liv.
Hundarna har gjort det klart för oss att något djur har byggt bo mellan vårt hus och en odlingslåda. Hundarnas sätt att visa det har varit att lurpassa och att försöka gräva i odlingslådan. Igår fick jag en bild på djuret.
Men innan gnällt startar så blir det en bild på krokus i trädgården. Jag trodde att jag hade ett par promenadskor i hyfsat skick men icke. Sulorna är i stort sett utslitna och de är hål på sidorna av skorna. Varför jag inte slängde dem i höstas förstår jag inte riktigt. Kanske trodde jag att någon snäll människa skulle smyga sig in i huset och laga skorna åt mig.
Ibland trillar det in kommentarer som får mig att tro att hoppet är helt ute för mänskligheten. Nu händer det inte så ofta så jag brukar hinna förtränga kommentarerna innan någon ny trillar in.
Det duger inte direkt mitt på dagen så det fick bli ett varv i trädgården med kameran i händerna för att vakna till liv. Fåglar blir det mer och mer av för varje dag, nu var det bara några kråkor som fastnade på bild.
Nu syns det skillnad i mängden vatten varje dag och mer vatten kommer det att bli när snön börjar smälta på riktigt i fjällen. På promenaden på morgonen såg jag att en ränna hade gått upp på älven så det går framåt. Lite fortare hade det dock gärna fått gå.
Jag sitter och latar mig i vanlig ordning och sambon har påbörjat att skapa middag. Nu lär det dröja några timmar för det blir älgstek, gott. Jag sitter mest och gäspar och vill ha godis, allt är som vanligt hade jag också kunnat skriva. En blomma på en söndag är nog bra.
Det känns som en dag att bara sitta i soffan och glo och då måste det vara söndag. Känns så onödigt att känna så eftersom mina dagar är rätt lika oavsett om det är helg eller vardag. Idag är det nog en av dagarna som jag mest känner för att dra täcket över huvudet och sova bort.
Snösmältningen börjar komma igång på riktigt nu och träd får bada. Jag hade hoppats att få se lite fåglar när jag var ute på promenad i morse men det var i stort sett öde. Några småfåglar var allt som syntes till och två gräsänder som flög iväg
när jag tittar ut. Nu känns det verkligen som om jag vill knäppa med fingrarna och så ska all snö vara borta. Det fungerar tyvärr inte oavsett hur många gånger som jag knäpper med fingrarna. Jag får trösta mig med att mycket vitt har försvunnit och för varje dag som går försvinner mer.
eller mer specifikt så gillar jag verkligen lantbrevbärarna här. När jag var på väg hem efter en promenad med hundarna så träffade jag på en i byn. Det blev så att jag stannade och vi stod och pratade en stund. Efter ett tag kom brevbäraren och han stannade bilen och berättade för den jag pratade med att hon hade flera paket och alla skulle inte få plats i hennes brevlåda.
kuttrandet från en skogsduva, en nötskrika som skriker, bofinkar som låter, koltrast som piper och kanadagäss som låter när de flyger. Det är ljud som mötte mig när jag klev utanför dörren. Nu är det mycket ljud och mer lär det bli om snön försvinner. När snön är borta brukar storspoven, tranor, ljungpipare och tofsvipor dyka upp.
Har kollat runt på lite bloggar som jag följt/följer och kan konstatera att en del fortfarande inte har uppdateras. Det blir lite dubbla känslor av det känner jag. Om personerna valt att avsluta sina liv och det är därför bloggarna inte uppdateras så förstår jag dem helt.
Även om jag alltid ogillar att vara trött så känns det lite bättre att vara trött när jag har gjort något. I morse blev det en längre promenad, praktiskt att promenera på skogsväg innan den tinar upp under dagen. Det var kul att se att fåglarna har börjat återvända.
Jag får väl se lite fågeldun på fönstret som dekoration. Känns som vettigast sätt att se på det hela. Fågeln som lämnade dekorationen var inte kvar så det verkar som om den klarade sig. Det är alltid trist när de studsar in i fönsterna och det är ännu värre när de dör av det.
På fm kände jag att det inte gick att skjuta på den roliga sysslan att tvätta fönster längre. När solen kommer syns det lite för bra när fönsterrutorna är långt ifrån rena. Fönsterna i två rum tog jag itu med och de andra fick vara. Ska ta resten om någon dag och hittar jag abnormt mycket energi kan jag tvätta fönsterna i källaren från insidan. Utsidan får vänta till snön försvinner så att det går att komma åt.
Jag har tyckt mig höra tranor några gånger men inte sett någon. Igår blev det ändring på det när en flög över. Minst ett tranpar brukar alltid hålla till på marken mitt i byn men då brukar de komma när nästan all snö är borta och då kan de hitta mat.
I en by finns det alla typer av människor. En del vettiga andra mindre vettiga och sådana som mig. Här i byn finns det som jag nämnt tidigare en idiotfamilj, de vuxna är i alla fall idioter. Barnen kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte haft något med dem att göra bortsett från att jag irriterar mig på närde går runt och skriker.
En kylig morgon även idag men våren är på väg. Jag kan inte minnas att jag någonsin längtat efter blommor så mycket som jag gör i år. Allt det här vita känns tjatigt nu men ändå bävar jag för vårfloden.
När jag gick en vända i trädgården kunde jag konstatera att grannarnas elände till katt hade varit i vår trädgård i går kväll/natt. En av få fördelar med snö är att det går lätt att se spår. Något rådjur hade också varit in men rådjuren har jag inget emot nu.
Det är ett påstående som jag träffade på för ett tag sedan. Att det skulle vara skadligt beror på att bloggandet gör att människor med psykisk ohälsa håller fast vid sitt mående för att få uppmärksamhet och medkänsla. Ett annat påstående var att att alla med psykisk ohälsa/sjukdom gör sjukdomen/ohälsan till sin identitet och därför inte vill bli friska.
Jag hoppas att jag hörde fel i morse, jag tyckte mig nämligen höra tranor som skrek. Ljudet av tranor som skriker påminner inte om något annat så jag tror nog att det var det som jag hörde. Att jag hoppas på att jag har fel beror på att vi har mycket mycket snö kvar.
Här i byn finns det ett par ödehus och en av dem står några meter från vägen. Oftast när jag passerar det huset blir det att jag tittar in genom fönstret som är mot vägen. Under åren jag har bott här så har det blivit väldigt många gånger som jag har tittat in.
Jag har börjat känna att min tid i livet för att blogga och dela med mig av mina tankar och känslor nog har tagit slut. Det finns säkert tankar och känslor som jag skulle må bra av att skriva om men det är inget som jag känner för att dela med mig av.
Nu är det inte helt rätt eftersom allt var vitt även innan det började snöa i natt men det blev mer av det vita under natten och dagen. Det här med vinter och snö känns rätt tjatigt vid det här laget. Jag vill se blommor och gräs inte snö.
Under påsken trillade det in lite extra pengar som jag inte hade räknat med. Min första tanke var nu har jag råd med nya gummistövlar. Nästa tanke blev jag vill köpa något roligt/onödigt istället för något nödvändigt. Jag köper i stort sett bara viktiga tråkiga saker och sedan är pengarna alltid slut.
Så var det att vara ute och promenera idag. Att det på de flesta platser är runt en meter snö gäller det att försöka förtränga. Det är skönt att det känns som om vintern börjar tappa sitt grepp och att naturen kommer att vakna till liv ännu en gång