Barnsligt glad

Och det som alltid gör mig barnsligt glad är vilda djur som visar sig för mig. Att det är beckmörkt ute tar inte bort min glädje. Jag kastade ett öga ut genom köksfönstret och såg en klump på vårt staket nära fågelmatarna. Det finns bara ett djur som jag uppfattar som en klump/boll och det är en uggla.
Nu gick det bara att se siluetten av den men det spelar ingen roll för jag tycker att det är kul ändå. Jag antar att den satt där för att lurpassa på möss, att det finns möss nära fågelmatare känns som en självklarhet. Efter en stund vände den sig om och kastade sig upp i luften och flög iväg ljudlöst. Att se en uggla breda ut sina vingar och ge sig av helt ljudlöst fascinerar mig alltid. Jag hyser ett litet hopp om att den kommer tillbaka när det är ljusare så att jag kan få en bild på den. Om den gör det eller inte återstår att se

Kommentarer

  1. Åh! Ugglor är magiska, jag har bara sett en live två gånger - en gång uppe när jag bodde i en by ovanför Åre en vinter och det antar jag var en fjälluggla, och en gång ute i det som måste räknas som obygd här ute. Det känns nästan som om de lever delvis i en annan värld just eftersom de är ljudlösa när de lyfter, som om de är halvvägs i en annan dimension.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Trevligt att du vill lämna en kommentar! Din kommentar kommer att synas så fort som jag har godkänt den