Så har jag tänkt igen
Det händer ibland, inte för att det leder till något men tänker gör jag ändå ibland. Medan jag roade mig med komposten vilket inte kräver någon tankekraft började tankarna sväva runt. Jag vet inte varför men det jag började fundera över var hur många olika förutfattade åsikter jag möts av. Rätt fort dök några upp i huvudet och det är de här:
- Att jag bor på ett boende.
- Att jag behöver hjälp med min privatekonomi.
- Att jag inte har gått ut grundskolan.
- Att jag inte kan laga mat.
Det är förbannat märkligt hur folk inom vården som ska bemöta varje patient individuellt ändå delar in folk i fyrkantiga fack. Jag är ju aktiv i en grupp för WED/RLS-patienter och den okunskap som väldigt många mött i vården är fruktansvärt skrämmande, inom psykvården eller inom "vanliga" vården om man också är psykpatient är det istället att om man har en diagnos så är man på ett visst sätt, punkt. Då blir allt man säger och gör anpassat till den fyrkantiga mallen och om det man säger eller gör inte passar in så ljuger man för inte kan det en psykpatient säger vara sant. Jag tror att en väldigt stor bov är att läkarstudenter har så kort rotation på psyk, de får ingen som helst fördjupning eller egentlig kunskap, om man inte tänkt sig att arbeta inom psykiatrin så bryr man sig inte, man läser teoretiskt om diagnoser men inte mer än så. Jag har fått veta att inom de åtta läkarutbildningar som finns i Sverige så är innehållet inte detsamma, det varierar alltså - vad ända in i glödheta helvete är det FRÅGAN om där???? Det är ju helt sjukt (ha ha).
SvaraRaderaOm jag minns rätt så är det en av läkarutbildningarna som erbjuder en frivillig kurs i patientbemötande,känns som om det borde vara obligatoriskt på alla
RaderaFRIVILLIG?!?!?!? Det är ju helt j*la vansinnigt, det är självklart att det ska vara obligatoriskt. *arg*
SvaraRaderaHar för mig att de andra utbildningarna menade att det är kunskap som vävs in i de andra kurserna. Det verkar ju fungera strålande...
Radera